Kraniosakral terapi

Den kraniosakrala terapimetoden utvecklades på 1920-talet av den amerikanske osteopaten William G Sutherland. Han började intressera sig för kraniets anatomi och fysiologi och upptäckte att hjärnan, hjärnhinnorna, ryggmärgen och korsbenet tillsammans med cerebrospinalvätskan utgör ett slutet hydrauliskt system.

Kraniosakral terapi är en metod som varligt behandlar huvudets olika ben i förhållande till ryggraden och bäckenet och som hjälper kroppen att komma i balans så att den kan självkorrigera sig och läka. Behandlingen utförs påklädd liggandes på en behandlingsbänk.

Den kraniosakrala behandlingsmetoden påverkar främst fem områden:
centrala nervsystemet, ryggmärgsvätskan, olika hinnor i hjärnan och ryggraden, kraniets ledstrukturer och korsbenets rörelser i förhållande till höfterna.

Det har visat sig kunnat ge god effekt på personer som bla har problem med nacke och rygg, huvudvärk, rastlöshet och oro, koncentrationssvårigheter och stressrelaterade problem.